Viktväktare, medicinsk sekreterarstudent

Jaha, då har sista terminen börjat och jag kan se slutet. Så skönt. 2 år är inte lång tid men det är lång tid när allt man vill är att jobba.

Men snart är jag klar och sen kan jag börja jobba! Det känns otroligt skönt. 16 veckor kvar, 9 veckors praktik och sedan är det bara ett examensarbete som ska in.

Jag har valt att blunda för all idioti som pågår i klassen, det klagas till höger och vänster. HELA tiden! Det spelar ingen roll vad det än må vara, det klagas på allt. Hur orkar man!?!? Har man inget viktigare för sig?!?

Jag ska fortsätta att blunda, låtsas som att det regnar och bara flyta med. Jag kommer inte orka annars. Tur att man kan blocka folk på Facebook! 🙂

Nu blir det slappe i soffan innan sängdags. Vägdag imorgon…. jag har gått upp. Det känns så i alla fall. Jag har slarvat en del, men det är bara att ta nya tag.

I helgen tog vi semester. Vi åkte till Dalsland och hyrde stuga.

Bra paus från vardagen.

Inte så bra paus från viktväktandet. Men samtidigt så gör det inte så mycket. Jag kan fortfarande gå ner 🙂

Skolan började igår. Samma som i våras, det klagas och gnälls som bara den. Att de bara orkar.

Eftermiddagslektion idag. Har  varit lite duktig idag, diskat nu på morgonen.

Ekonomi på tapeten idag. Woop woop.

Innan helgen var vi 4 i familjen. Mormor mamma syster och jag. Efter helgen har jag en morfar, 4 morbröder och 10 kusiner. Tanken är svindlande.

För att göra en lång historia kort så har min mamma träffat sin pappa och hennes bröder för första gången i helgen. Väldigt häftigt! Svårt att ta in faktiskt. Mammas yngsta bror är bara 8 år äldre än mig, lite roligt faktiskt 🙂

En hel helg i skogen. Många timmars blåbärsplock och kantarelljakt har gjort att min rygg skriker. Har sjukt ont mellan skulderbladen. Tur att jag bara ska sitta och skriva hela dagen idag ;).

Det är bara att bita ihop!

Vägdag idag. Vågen stannade på 58,8. Samma som förra veckan.

Jag har levt utanför mina pp denna veckan som gått och inte tränat lika mycket som tidigare.

Vill ner till 58 kg. Då ska jag gå på jämnvikt.

Denna sommaren klagar alla på vädret. Jag förstår det. Men det hade inte spelat någon roll om det varit sol och asvarmt – ni hade klagat ändå.

Var glada istället för allt mys ni får denna sommaren. Nu är det kyligare än någon annan sommar så kryp lite närmare och få värmen från en vän eller någon annan mysig typ.

Jag tycker inte heller att regnet är något roligt eller att det är 12 grader på morgonen men vi styr inte över vädret så det är bara att låta det vara som det är.

….hela tiden om hur mycket mer jag ska gå ner. Om jag inte ska vara nöjd nu. ”Det finns ju inget kvar av dig längre”.

När ska man bara få höra: Underbart att du klarat gå ner i vikt. Va roligt. Härligt!

När jag vägde mina 79 kg fick jag väl inte höra att jag var tjock direkt men det var ändå vissa blickar och jag såg nästan att de tänkte: ”ska du verkligen äta den där chokladen?”.
Men sen visste jag ju också att jag vägde för mycket och att jag borde tagit tag i det tidigare än vad jag gjorde.

Under min viktresa har flera hört av sig och sagt att jag är duktig. Är det någon sorts sätt att säga: Ja du var tjock innan, bra att du tog tag i det…., eller är det bara min hjärna som spelar mig ett spratt.

Nu när jag är i mål, eller ja…. i mål utåt sett… så säger en del: ”NU ska du INTE gå ner MER”.

Men vem är de att bestämma vad som är rätt för mig. Jag kände när jag gick i mål att jag inte var nöjd. 60 kg är lite för mycket, så jag bestämde mig för att gå ner till 56-57. Där är jag snart. I torsdags visade vågen 58,8. Jag känner att om jag kan gå ner till 56, kan jag börja träna mer och bygga muskler och kanske hamna på 60 kg utan en massa fett.
Men den sista meningen låter ingen mig komma till när jag ska berätta, då ska det avbrytas och säga att 56 kg är alldeles för lite.

Jag är 160 cm lång (kort) och ska enligt ”normen” väga mellan 51-60 kg. Så 56 är ju bara mitten. Enligt ”normen” är jag normalviktig nu. Mitt BMI är på 22-23. Men det viktigaste är väl hur jag känner mig?

Jag vill inte vara den som blir ledsen av att jag har gått ner i vikt, för det var det bästa beslutet som jag tagit. Det som fått mig att må så sjukt bra. Det som får mig att sträva efter nya mål. Det som gjort att jag vågade säga att jag ville ha ett jobb och fick det. Jag har nyy självförtroende och bättre självkänsla, jag känner mig inte längre som den där lilla tjocka tjejen som trodde att hon var snygg i spegeln.

Ångesten från igår finns inte. Det finns inget att ha ångest över.

Jag tog en cider ute men inget mer. Dessutom var den alkoholfri men placeboeffekten finns där och jag kände mig påverkad.

Idag ska vi springa Bergsjöloppet, jag och min sambo.

Ett lopp som är gratis för att visa att alla kan springa, gammal som ung, sjuk som frisk. Vem som helst är välkommen.

5 km på asfalt. Bra träning inför halvmaran. En tid på 31:14 blev det till slut!

Ikväll blir det grille hos en riktigt bra vän. Kommer antagligen bli utgång också, denna gången ska jag med ut. Var alldeles för länge sedan jag var med ute. Jag dricker ju inte alkohol längre så jag har inte riktigt känt mig bekväm med att hänga med på fest men någon gång ska vara den första. Jag vet ju att jag kommer må väldigt mycket bättre imorgon om jag inte dricker plus att min träning inte är förgäves.

Det låter säkert hur präktigt som helst. Men när man växt upp med en alkoholmissbrukande förälder så är man inte så sugen på att hamna på samma spår. Jag var på väg dit ett bra tag men en dag tog det stopp. Jag mindes inget av kvällen och jag hade stora minnesluckor även under min bakis dag.  Både jag och min syster fick nog. Hon har inte druckit på 2 år. Jag har druckit några gånger men inte så att jag har tappat minnet eller mått dåligt. Men jag har fler ”vita” helgen än vad jag druckit på 2 år. Ikväll kommer jag drick vin, men alkoholfritt vin. Det är minst lika gott och jag kan dricka med gott samvete och utan att ångesten kommer krypande.

Ha en trevlig lördagskväll. Nu ska jag iväg och dansa bort några kg till 🙂

Om 3 veckor börjar skolan igen. Som tur är så är det inte så mycket kvar.

Det är bara några få tentor och examensarbete kvar, sen är jag klar och har min examen.
Det ska bli så otroligt skönt att få börja jobba och få en vardag istället för pluggkaos och sommarjobb/extrajobb. Lite ordning och reda i vardagen. Rutin.

Planering för resten av livet har påbörjats. En sak är klar och jag känner att jag kan andas ut. Det är lite lättare att tackla hösten när detta gått i lås.

Kommer avslöja mer längre fram men just nu är det bara jag som ska veta. 🙂