Viktväktare, medicinsk sekreterarstudent

I december var min drog chips. Grill- och dillchips var det bästa jag visste. Men även lättsaltade chips gick ner som bara den. 300 g själv, utan problem.  Det största problemet var väl känslan efter att man ätit upp hela påsen. Ångesten av att man ätit en HEL påse chips själv utan att blinka. Hetsätning delux. Jag såg ju vad det gjorde med mig, hela magen svullnade upp, huden blev fet och jag fick en hel del finnar, både i ansiktet och på min runda bakdel. Men slutade jag? Nej! Jag bara fortsatte.

När jag började med viktväktarna så fanns det bara en väg att gå. Jag valde att ta bort allt godis och snacks. Jag gav mig själv ett förbud. Jag vet att det inte fungerar annars. Jag kan inte ”unna” mig saker hit och dit. Får jag godis eller chips så försvinner det snabbare än snabbt. Jag har problem med sötsaker och annat. Jag kan inte sluta äta. Så därför lägger jag ner allt sånt och tar en frukt istället.

Men min riktigt nya drog är löpning.

Jag trodde aldrig att jag skulle orka springa som jag gör nu. I tisdags vad jag ute med min sambo och sprang 5 km runt 5:an i Skatås. Så sjukt backigt och jobbigt men så sjukt stolt över mig själv att jag orkar runt. Jag kanske inte springer hela tiden men jag försöker.
Idag körde vi 2,4 km och det gick som en dans. Vi skulle kört 5 km men träningen igår satte stopp för mina ben idag. 2,4 km var bra nog. Kramp i vaderna när jag var 50 m från mål så det kändes skönt att säga: Tack men nej tack idag springer vi kort.

Jag började med att gå i december/januari. I mars och april började jag springa lite smått. Maj sprang jag 2,5 km på 20 minuter och kände WOW det här går ju bra. Sprang vårruset med en kompis som hare och kom i mål på 31:31. Då kände jag att jag kunde springa hur långt som helst.

Förra veckan tog jag ett beslut. Ett snabbt, men ändå på något sätt genomtänkt, beslut. Den 10/10 ska jag springa ett halvt marathon. Jag har nu 79 dagar på mig att komma i form och klara springa långt. Det ska gå. Jag vet att jag kan, jag vet att jag vill.

Jag vill, jag kan, jag lyckas!

Ps. Vägdag idag, -0,3 vilket gav mig en vikt på 58,8. Närmare målet för att kunna bygga upp en stark kropp istället för en fet kropp. Ds.

Jajo, jag gick i mål. Första veckan gick jag upp 0,6. Andra veckan gick jag ner 1,3.

Jag har bestämt mig för att köra lite till. Jag ska ner till 57 kg. Inget konstigt i det eftersom jag är ganska kort. Jag vet att det kommer gå. Jag äter mina 26 pp igen men jag tränar lite mer.

Jag har även kommit på den ”dumma” idén att jag ska springa ett halvmarathon i oktober. Så den 10 oktober är det jag som springer 2,1 mil. Jomensåatte…. det är bara att sätta igång och springa.  Jag är dock väldigt tacksam över min sambo som peppar och springer med mig. Jag går från klarhet till klarhet. Springer mer och går mindre och mindre för varje pass. Idag ska jag köra indoor walking på gymmet, stärka upp lite muskler och öka på kondisen lite grann.

Ha de gött!

Det känns inte som att jag gör något annat än att jobba just nu.
När jag kommer hem är jag helt slut. Idag invigde vi badkaret! Det var väldigt skönt och avslappnande. Känns skönt när man är loj i hela kroppen.

Nu när jag går på jämnvikt så ska jag äta 32 pp istället för 26. Jag har riktigt svårt för det. Jag vet inte vad jag ska äta mer. Jag lägger 4-5 pp på frukost, 7-10 pp på lunch och middag är runt 10-12 beroende på vad jag ätit till lunch.

Jag äter inte gluten för att jag har hypotyreos och då blir det inte riktigt så att jag köper en fralla till min sallad eller tar en macka till kvällen. Det är lite tråkigt. Jag borde baka glutenfritt bröd, jag ska bara hitta ork.

Hoppas att vikten är på samma ställe som förra veckan. Imorgon är det dags igen!

Torsdagen den 2/7 gick jag i mål. -1,3 kg. Jag tackar flytten och allt städande för den underbara siffran! Nu väger jag 59,5 kg. Det har jag inte gjort på 10 år.

Flytten har gått bra och nu är nästan allt klart.

Liten uppdatering idag… kommer mer någon annan dag när jag inte behöver göra något i lägenheten. Nu är det lite borrning på schemat.

efter födelsedag och midsommarfirande är jag överlycklig att vågen visade minus och inte plus.

Nu är jag 0,8 kg ifrån min målvikt! Det känns fantastiskt.

Träningen går framåt. Nu blir det dock ett litet uppehåll för att vi ska flytta. Men jag har testat på yoga, väldigt roligt måste jag säga. Träningsvärk i hela kroppen och chockad över hur vig och spänstig jag faktiskt är.

Sommarjobbet går väldigt bra. Trivs riktigt bra. På måndag ska jag sitta på en annan del av område 3. Det ser jag fram emot. Förhoppningsvis så är det där jag stannar, börjar när jag är klar med skolan. Gillar deras upplägg, diktat och läkare. Så nu håller jag tummarna. 😁☺️😃

Äntligen kommit igång igen. Igår zumba och idag blir det ett pass med gummiband om jag fattat det hela rätt. Ska strax cykla iväg till träningen!

Ha en skön och solig helg!

Nere på 61,7 efter denna veckans invägning. Känns bra. Bara 1,7 kg kvar till målvikt! Firade med att köra ett zumba-pass!

Ny vecka. Nya utmaningar!

Allt detta snack om vikt. Varje dag är det någon som pratar om vikt i ett eller flera sammanhang. Senast idag pratade vi om det på min praktikplats. Om man ska vara patient hos oss får man inte ha ett BMI över 30, helst ska det vara under 25. Det är ganska hårda krav.

Jag var uppe på ett BMI på 29 när jag började med VV men är nu nere på 24 i BMI och då är jag 2 kg från min målvikt. Det är lite skönt att vara tillbaka i den ”normala” sektorn.

Jag såg en reklam i helgen för bikinis, nu kommer jag inte ihåg vilket företag men ändå, och alla var supersmala. Jag har svårt att se mig själv i en bikini när modellen är alldeles för smal, för jag vet att den inte kommer sitta så på mig. Jag kommer aldrig att kunna bli modellsmal utan att utveckla en ätstörning. Jag har funderat ganska mycket på vad det är för budskap som vi vill sända ut egentligen till våra unga och ja, alla oss egentligen.

Smal och glad, men inte för smal och inte för glad. Men inte heller för sur eller för tjock. Lagom! Detta ord som jag älskar att hata. Varför? Om alla människor är lika mycket värda, borde vi då inte älska alla och acceptera alla som de är.
På en operation är inte detta möjligt dock, för att återknyta till praktiken som jag är på, där måste man ha ett visst BMI för att det ska vara medicinskt möjligt att utföra utan så många komplikationer och så vidare.

Men resten av världen behöver väl inte ha en sån skev bild av hur vi ska se ut. Om man mår bra kan man väl få se ut som man vill? Måste någon annan än en själv påpeka att man är tjock och att man kanske borde göra något åt det? Eller om man är för smal så får man höra det? Kan ingen vara nöjd någon gång? Jag har fått höra nu av både nära och främlingar: Nu ska du väl inte gå ner mer, då försvinner du ju.
Jag har lust att säga: F U! Det har inte du med att göra. Om du är så orolig kan du väl istället fråga hur jag mår eller hur det går med allt… eller?

Jag börjar bli nöjd. Det ska bara tränas lite till så att jag kan forma mig som jag vill. Sen ska jag gå för jämnvikt och stanna där 🙂

Vägdag idag! -0,8 denna veckan. Väldigt trevligt tycker jag. Nu är det bara 2,1 kg kvar till målvikt.

Jag hoppas att det går vägen. Måldatum är den 19/6, dagen jag fyller 33. För att lyckas måste jag gå ner 0,7 i veckan. Det SKA gå!

Fan! Vaknade upp med ett rivjärn i halsen och en helt täppt näsa. Underbart! Jag som kommit igång med träningen och allt. Så jävla typiskt. Jag blir sjukt arg. Jag äter inte när jag är sjuk, ingen ork. Ätit två små glassar idag. Sjukt dålig karaktär när jag är sjuk. Bläääääää.