Det blev minus. Är tillbaka på 62,9 som jag var för två veckor sedan. Det känns väldigt bra.
Är ute på praktik nu och det är omtumlande. Så mycket sjukdom det finns och cancer. Denna jävla cancer. Det finns inga ord för hur mycket jag hatar den sjukdomen. Fuck cancer!
I torsdags visade vågen plus. Kändes inte så roligt men jag slarvade en hel del och det var mensvecka så det kan också ha bidragit. Men +0,6 stod det och det gör att jag kickar igång ännu mer.
Igår var jag på mitt första steppass. Gu va roligt det var men attans va kass koordination jag har. Viftade med allt jag hade och gjorde rätt kanske 15 minuter av en timme. Men sjukt kul ändå. Nu kan det bara bli bättre. På torsdag är det dags för zumba. Får se hur det går. Dansa kan jag men på mitt sätt, fuldans ;).
Nu ser jag fram emot torsdag och invägning. Hoppas på – 1 kg. Det hade varit fint. Då har jag inte långt kvar till min målvikt.
Igår var det dags för mig att visa formen på VårRuset i Göteborg. Var ganska nervös. Jag hade som mål att springa under 35 min.
Jag hade en kompis med mig som sprang och peppade mig hela vägen. Hon lämnade inte min sida en gång.
Vid 4 km trodde jag att jag skulle lägga av. Det gjorde inte ont men jag fick ingen luft. Det kändes som hela bröstkorgen skulle sprängas. Jag andades helt fel. Började tänka om med andningen och den sista kilometern gick helt okej.
Vi kom i mål på 31:31. Jag grät! Så jävla nöjd över vad jag åstadkommit dessa månader. 13 kg mindre och nu kan jag springa 5 km utan större problem på en mer än godkänd tid.
Woohoo! Är riktigt stolt över mig själv!
Nu har det varit segt i två veckor. Gått lite upp men annars stilla.
Idag var det invägning. -1,3 kg. Så jävla skönt. Följer jag bara min PP så går det. Äter inte av mina VB eller AP för då går jag upp. Det har jag lärt mig nu. Jag ska bara hålla mig till mina PP.
Nu är jag nere på 62,9 kg. Nu är det inte så långt kvar tills jag är i mål. Det känns hur skönt som helst.
Denna veckan gick jag ner 0,1. Ett minus är ett minus även om det är litet. Idag har vi fixat träningskort. Ska börja träna lite mer nu. Känner att det är kul igen och att det kommer funka bra.
Sprang 3 km igår. Gick inte en enda meter. Sprang hela vägen. Kändes så himla skönt. Jag kan! 🙂
Från december till april. 75,7 – 64,1. Det är stor skillnad då och nu. Det är svårt att ta in men när jag ser det svart på vitt så är det lättare att förstå att det skett en stor förändring. Jag är ganska liten nu
Det kanske inte låter så mycket med 75,7 kg. Men jag är 160 cm lång och jag har alltid sett mig som stor. Aldrig att jag känt mig smal, vilket är konstigt för fram tills att jag fyllde 21 så vägde jag runt 52-57 kg. Det var när jag blev sambo som allt rasade. Ett dåligt förhållande och jag tröståt hela tiden. Vi lagade aldrig mat för det var så tråkigt att behöva komma på något nytt varje dag. Så hämtmat var det jämt.
När förhållandet sen gick åt skogen var jag ledsen och mådde skit. Men istället för att äta ordentligt så åt jag chips, min stora last, varje dag. En påse chips om dagen. Lägg också till ångest varje gång jag åt en påse. Då var jag ju tvungen att göra något åt ångesten. Jag cyklade, flera mil om dagen. Jag rasade i vikt. Från mars månad till juli hade jag gått ner 25 kg. Inte på något bra sätt men jag hade gått ner.
Började känna att jag såg bra ut och började trappa ner på milen på cykel. Ökade istället matintag. Gick upp igen. Detta är många år sedan nu men varje gång något är jobbigt så har jag chipsen där som tröst. Så sjukt tröttsamt.
Chips är min största last och nu ska jag bli av med den en gång för alla!
Nu går det ganska bra varje dag med att räkna och hålla koll.
Fick ett återfall i veckan med min chipsätning. Inte alls trevligt. Det var inte ens gott, det va bara att jag skulle ha, allt och gärna på en gång. Väldigt jobbig ångest efter det. 200g nachochips utan problem. Tjoff sa det bara så var påsen slut! 26 pp.
Dagen efter mådde jag inte heller så bra. Ångesten fanns där hela tiden, som tur va så jobbade jag på mitt favoritställe och fick en massa glad människor runt mig. Många komplimanger och peppningar också. Efter jobbet stack jag ut och sprang. Jag joggade i ganska snabbt tempo, för att vara jag, 2 km på 14:51. Det är riktigt bra för mig. Kändes som att jag sprang bort ångesten och fyllde på med ny energi.
Idag blir det slappa. Sista lektionen innan helgen avklarad och på måndag börjar jag min 2 månader långa praktik på plastikkirurgen! Det ska bli spännande och intressant.
När jag började med VV gick jag ut stenhårt. Jag började med allt, dock inte gym för det har jag inte råd med.
Jag började med att gå ut och gå. Köra Zumba-pass på datorn och allt möjligt. Nu har jag lugnat ner mig lite och kör mina promenader och även börjat med löpning nu. Det är en lagom nivå. Det funkar med mig och mitt liv.
Men jag började för hårt. Jag orkade inte med att fortsätta på samma sätt. Det insåg jag väldigt fort och då kände jag att bättre skynda långsamt och ta det i min takt.
Jag har alltid hoppat över frukost, har alltid haft svårt för att äta frukost. Inget smakar gott på morgonen. Men jag har lärt mig. Nu vaknar jag hungrig och vill äta. Väldigt bra faktiskt.
Jag äter kvarg, smaksatt men med socker. I med russin och banan så står jag mig till lunch. Jag äter ungefär 45 gram kvarg, 2 msk russin och en banan. 3 pp till frukost. Precis lagom för mig och det funkar. Lika gott varje morgon 🙂
På helgen brukar jag äta ägg också. Men inte alltid. Då blir det 5 pp till frukost.
Jag har 26 pp att äta varje vecka och det är väldigt sällan jag äter mindre än mina 26. Använder väldigt sällan mina veckopoäng och aktivitetspoäng. Men de finns där när man är sugen på något extra gott men det är väldigt sällan jag är det.
